Hur ska certifieringen av plastprodukter för VA-branschen se ut i framtiden? Kan kvalitetsfrågorna för VA-ledningarna lösas genom att ledningsägarna engagerar sig mer i det nuvarande certifieringssystemet Nordic Poly Mark? Eller behövs det en helt ny certifiering – kanske baserad på utländska standarder? Rapporten redovisar en förundersökning. Förslag och slutsatser är författarnas egna och sammanfaller inte nödvändigtvis med Svenskt Vattens ståndpunkter. I de nordiska länderna är Nordic Poly Mark (NPM) den vanligaste kompletterande märkningen för tilläggskrav till de europeiska EN-standarderna. NPM-märkningen administreras av INSTA-CERT som består av fyra nordiska certifieringsorgan. Men märkningen ägs av Nordiska Plaströrsgruppen som i sin tur ägs av ett antal större tillverkare av råmaterial och plaströr.
Under de senaste åren har förtroendet minskat hos medlemmar i organisationen 4S Ledningsnät när det gäller NPM-märkningen för produkter av exempelvis polyeten (PE), polypropen (PP) och polyvinylklorid (PVC) avsedda för användning i ledningsnäten för vatten och avlopp. Ledningsägarna har under många år hävdat utifrån ett hållbart samhällsperspektiv att livslängden på ledningsnäten behöver vara 150 år.
Genom ett antal intervjuer har representanter från 4S Ledningsnät och INSTA-CERT fått uttrycka sina ståndpunkter och perspektiv på NPM. Det framgår av intervjuerna att det som saknas i dag från ledningsägarnas sida är krav som sätter livslängd, kvalitet och kostnadseffektivitet i fokus. De är också missnöjda med att det inte längre existerar något som kallas nordisk kvalitet som behövs med tanke på de stora schaktdjupen. Ledningsägarna saknar också transparens i arbetsgrupper, plattformar för kommunikation, information om inblandade aktörer samt ett tillgängligt rapportsystem när det sker leveranser av produkter som är undermåliga. INSTA-CERT vill att ledningsägarna engagerar sig mer och deltar i de arbetsgrupper som utvecklar nya tilläggskrav. Det finns alltså möjligheter för ledningsägarna att genom ökat engagemang förbättra flera av de punkter där de är kritiska.
I rapporten presenteras också en handlingsplan för att skapa en ny certifiering, något som skulle kräva mycket kompetens och kosta mycket pengar. Rapportförfattarna diskuterar därför olika insatser som skulle kunna ge bra effekt med nuvarande certifiering. För att uppnå tuffare standarder krävs det ökad förståelse och dialog mellan Nordiska Plaströrsgruppen och ledningsägarna.
