Dricksvattenkonsumenterna följer inte alltid de råd som ges när vattnet av någon anledning har blivit förorenat. Hur bedömer olika människor risker med dricksvattnet? Och hur ska myndigheter och dricksvattenproducenter bäst kommunicera sina rekommendationer? Det är ett par av frågorna som rapporten söker svar på via svensk och internationell forskning. Dricksvattnet i Sverige håller generellt hög kvalitet. Men det händer varje år att vattnet någonstans i landet blir förorenat av kemiska ämnen eller mikroorganismer, och att konsumenterna därför rekommenderas att koka sitt vatten. I Sverige har vi de senaste åren haft några fall av större störningar i dricksvattendistributionen, bland annat efter parasitutbrotten i Östersund 2010 och Skellefteå 2011 samt i Uppsala efter förorening av polyfluorerade kolväten (PFAS).
För att öka kunskapen om konsumenternas syn på dricksvattenrisker och behov av information genomfördes en studie vid Mittuniversitetet inom ramen för det Formasfinansierade projektet SafeDrink. Forskargruppen djupintervjuade 26 småbarnsföräldrar, varav 20 i Östersund och 6 i Uppsala. Av rapporten kan man sammantaget dra slutsatsen att människors upplevelse av risker med dricksvattnet påverkas av sociala och kulturella faktorer. Av tidigare forskning framgår det att vilket kön man tillhör spelar roll för riskuppfattningen, men även faktorer som utbildning, inkomst, etnicitet och föräldraskap. Konsumentens upplevelser av smak, lukt, färg och temperatur är viktiga för bedömningen av vattnets kvalitet. Erfarenheter av att vattnet har varit förorenat gör att människor i högre grad förväntar sig problem även i framtiden, men det kan också ha motsatt effekt. Om tidigare störningar har hanterats på ett bra sätt kan det medföra ökad tillit till att framtida problem också kommer att hanteras korrekt.
Rapporten redogör också för erfarenheter från ett svenskt projekt om kriskommunikation efter parasitutbrotten i Östersund och Skellefteå. Medborgarna upplevde i början ett akut behov av information. Lokaltidningen och kommunens webbplats ansågs vara de mest pålitliga informationskanalerna. Yngre använde sociala medier i större utsträckning än äldre. De flesta var villiga att lämna sina mobilnummer till kommunen för att få direktinformation. Vissa ansåg att kommunen borde ha ordnat informationsträffar. Medborgarnas förtroende för kommunen påverkades inte i någon större utsträckning av parasitutbrotten. Även internationell forskning visar att tilliten till vattenproducenter och myndigheter är av stor betydelse för hur människor förhåller sig till dricksvattenrisker.
Effektiv kommunikation bör ta hänsyn till hur människors riskuppfattning påverkas av sociala och kulturella faktorer. Det är viktigt att tänka på språket, men även på valet av kommunikationskanaler. Samhället är heterogent, och olika grupper tar till sig information på olika sätt.
