Mikrobiologiska marktester för bedömning av kvaliteten på rötslam.
Förlust av organiskt material i åkermark är ett ökande problem över hela världen och utgör ett hot mot markens bördighet och den ökande globala efterfrågan på livsmedel. Behandlat och rötat avloppsslam används för att återföra organiskt material och växtnäringsämnen till jordbruksmark. I Sverige används cirka 39 % av det producerade slammet på jordbruksmark. Det finns dock risker med detta på grund av innehållet av metaller, organiska föroreningar, mikroplaster och patogena organismer i slam.
I Sverige finns ett frivilligt kvalitetscertifieringssystem för kommunalt avloppsslam kallat Revaq som syftar till att säkerställa att avloppsslam som används som jordförbättringsmedel är säkert för miljön och har acceptans i jordbrukssektorn. Certifiering av slam innebär att ett antal åtgärder genomförs, t.ex. ett systematiskt uppströmsarbete för att minska föroreningar i inkommande avloppsvatten till reningsverket och årlig kvalitetskontroll av slam, inklusive analyser av 60 spårämnen före användning i jordbruket. Detta projekt undersökte möjligheten att komplettera nuvarande Revaqanalyser genom att utvärdera laboratorietester för att screena eventuell påverkan på markmikroorganismer vid slamtillsats. Som indikatorer användes sammansättningen och mångfalden av bakterier i mikroorganismsamhället samt mängden och aktiviteten av mikroorganismer i olika funktionella grupper involverade i omvandlingen av oorganiska kväveföreningar. Vi undersökte både kort- och långsiktiga effekter av slamanvändning för att utvärdera om en eller flera av indikatorerna kan användas för rutinövervakning eller i screeningtest.
Alla indikatorerna svarade på slamtillsats i screeningtestet för kortsiktiga effekter, men effekten varierade mellan olika slam och berodde till stor del på markegenskaperna. Sammansättningen av bakteriesamhället var den mest känsliga av de testade indikatorerna. De uppmätta aktiviteterna visade positiva effekter av slamtillsats. Potentiell ammoniakoxidationen uppvisade den mest konsekventa, positiva effekten av de olika slammen, men effekten var liksom för de övriga indikatorerna starkt beroende av jordtyp. Frånvaron av respons när de mikrobiologiska marktesterna användes på fältproverna från försök med långvarig slambehandling tyder på att de studerade slammen inte haft långvariga effekter på de uppmätta mikrobiella aktiviteterna och funktionella grupperna i dessa jordar. Avslutningsvis bedöms screeningmetoden och de mikrobiologiska indikatorerna som används i denna studie kunna komplettera nuvarande Revaq-tester vid bedömning av slam innan användning i jordbruket. Valet av referensjord behöver dock övervägas innan mikrobiologiska test införs för screening av slam.
