Kan pedagogiska verksamheter i samhället skapa intresse hos ungdomar så att de väljer att arbeta med vattenfrågor i framtiden? Projektet undersökte utställningen Den hållbara staden på Kretseum i Malmö och Sydvattens kurs Tänk H2O! vid sjön Bolmen i Småland. Bland de positiva effekterna hos eleverna fanns ökad tilltro till den egna kompetensen på området, ökad känsla av att passa in socialt på området, och ökat intresse för vissa jobb inom VA. Rapporten avslutas med några förslag för ökade och mer beständiga effekter av pedagogisk verksamhet på den framtida kompetensförsörjningen.
Stora aktörer inom VA-branschen i Sverige har flaggat för ökat behov av kompetensförsörjning. På flera platser görs satsningar på pedagogisk verksamhet för barn och ungdomar för att intressera den yngre generationen för vattenfrågor i samhället. Syftet med projektet var att identifiera framgångsrika aktiviteter som kan användas för att utveckla nyskapande pedagogiska verksamheter, inte minst när målet är att intressera både pojkar och flickor för att arbeta med vattenfrågor.
Utställningen Den hållbara staden ger mellan- och högstadieelever kunskaper om hållbarhet, vattnets väg genom staden, samt vad olika VA-yrken innebär. Visningen är interaktiv och pågår i 90 minuter. I studien deltog 478 elever från årskurs 9. Kursen Tänk H2O! ger gymnasieelever kunskaper om vatten- och hållbarhetsfrågor genom två dagar av olika workshoppar och laborationer. Läraren ansöker om stipendium för klassen. Här deltog 722 elever i studien. Tänk H2O! och Den hållbara staden är lika på det sättet att läraren på skoltid tar med sina elever till båda ställena.
I båda fallen svarade eleverna på frågor om sitt intresse både före och efter att de deltagit. De fick frågor om sitt intresse för att skaffa ett jobb eller en utbildning med anknytning till VA. De fick också frågor om sina yrkesrelaterade mål, tilltron till sin kompetens, upplevelsen av att kunna passa in socialt samt om risken att bli stereotyperad, det vill säga att anses som mindre kompetent för tekniska yrken om man är tjej än om man är kille.
Resultaten från Tänk H2O! visar att deltagarnas tilltro till sin kompetens att klara en ingenjörsutbildning ökar på grund av kursen, liksom känslan av att de skulle passa in socialt, och upplevelsen av att deras yrkesmål skulle uppfyllas av att jobba som ingenjör. Effekterna är överlag ganska svaga, och mer varaktiga för pojkarna än för flickorna. Resultaten från Den hållbara staden visar att elever som har miljörelaterade yrkesmål är mer intresserade av att söka sig till VA-branschen än andra. Utställningsbesöket ökar intresset för flera VA-yrken, särskilt hos pojkar. Dessutom ökar elevernas önskan om att arbeta med miljörelaterade frågor. Elever med utländsk bakgrund uppvisar större intresse för VA-yrken än elever med svensk bakgrund.
För att öka ungdomars intresse för att arbeta med vattenfrågor skulle de pedagogiska verksamheterna kunna låta dem prova på VA-relevanta uppgifter under former som lämnar känslan att ”detta tror jag att jag skulle kunna klara av!”. Både verksamheterna och branschen skulle tydligare kunna visa att många yrken inom VA ger möjlighet att hjälpa andra människor och att bidra till en hållbar miljö. Verksamheterna skulle kunna ha varaktig kontakt med deltagarna genom exempelvis sociala medier för att motverka att effekterna klingar av. När ny pedagogisk verksamhet planeras bör man redan från början bestämma vilka aspekter som ska utvärderas och hur det ska gå till.
