Samverkan vid krishantering – hur arbetar svenska kommuner?

I vilken utsträckning arbetar svenska kommuner med krishantering, och vilka resurser har de att samverka kring frågan? Med fokus på dricksvattenförsörjning presenterar rapporten hur ett antal kommuner arbetar med krishantering, både inom kommunen och mellan kommunen och andra aktörer. Större kommuner och kommuner som samverkar har bättre förutsättningar att arbeta förebyggande än mindre kommuner har.

Kommunerna ansvarar för centrala samhällsfunktioner och har därför också en central roll i samband med en kris, och det är på den lokala nivån som effekterna av en kris blir störst och påverkar den enskilda medborgaren. Det gäller till exempel dricksvattenförsörjningen som löper stor risk att drabbas av effekterna av bland annat klimatförändringar, och som även är beroende av att el- och IT-försörjningen fungerar. Kommunerna har skyldighet att ha beredskap för extraordinära händelser. De ska göra en risk- och sårbarhetsanalys, utarbeta en beredskapsplan samt ha en krisledningsnämnd. Det är också viktigt att de övar och kartlägger hur samarbetet i en kris ska gå till. Samverkan kan behövas mellan olika verksamheter inom kommunen, men även med andra myndigheter och privata aktörer. Men att få till stånd en väl fungerande samverkan inom och mellan organisationer kan vara en utmaning som kräver resurser. Rapportförfattaren Anna Thomasson, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, har gjort intervjuer med ansvariga för krishantering inom ett antal svenska kommuner och kommunala VA-verksamheter. Kommunerna som ingår i studien skiljer sig åt när det gäller storlek, hur de valt att organisera VA samt var i landet de ligger. Utöver intervjuundersökningen innehåller rapporten även en litteraturöversikt av aktuell forskning på området.

Resultaten från studien visar att det finns tydliga skillnader mellan olika kommuners arbete med krishantering. Framför allt verkar det bero på vilka resurser i form av bland annat kompetens som de har tillgång till, hur krishanteringen är organiserad samt hur samordningen mellan olika förvaltningar ser ut. Samverkan inom VA-organisationen är viktig, men eftersom VA är beroende av samordning med övrig kommunal verksamhet räcker det inte med de resurser som finns inom den egna organisationen. Tillgången till resurser får också betydelse för hur man kan arbeta förebyggande med frågor som gäller klimatförändringar. Mindre kommuner som inte samverkar med andra kommuner har störst utmaningar när det gäller krishantering och förebyggande arbete, och är i större utsträckning beroende av centrala myndigheter för att till exempel genomföra övningar.

Det behövs mer resilienta organisationer som är bättre rustade att hantera en kris och som snabbare återgår till ett normaltillstånd. Om en organisation inte står rustad att möta en kris riskerar krisen att utvecklas till en katastrof som får stor påverkan på samhället och blir mycket kostsam. Det finns anledning att gå vidare med fler studier kring hur kommuner arbetar med krishantering och hur den kan organiseras bättre framöver.

English summary

The purpose of the report is to investigate how municipalities work internally
as well as collaborate with external actors when it comes to cirisis management
with focus on drink water supply. The purpose is also to investigate under which
conditions municipalities work with crisis management in order to prevent a
crisis and to what extent the conditions under which municipalities work with
crisis management differ from one municipality to another and how potential
differences can be understood.

Övrig information

Författare:
Utgivare:
Artikelnummer: 2019-04
Utgivningsår: 2019

Scroll to Top