En beskrivning av systemet för inventering och reducering av metanemissioner från samrötningsanläggningar, avloppsreningsverk och biogasuppgraderingsanläggningar.
I biogasanläggningar, där det sker biologisk behandling av organiskt material genom anaerob nedbrytning, samt vid uppgradering av biogas till fordonsbränsle, kan det uppstå utsläpp till atmosfären i olika delar av systemet. Det finns framförallt fyra skäl till varför dessa utsläpp ska minimeras. Dessa är säkerhetsaspekter, växthusgaser, ekonomi och lukt. Metan är den brännbara komponenten i biogas och gasen utgör huvuddelen av innehållet, ca 55-75 vol-%. Metan är en växthusgas med 34 gånger större växthuspåverkan än koldioxid. Detta tillsammans med säkerhetsaspekter och även ekonomi gör att utsläppen av metan från ett biogassystem ska reduceras. Det ska dock hållas i minnet att genom rötning av t.ex. stallgödsel eller slam från
avloppsreningsverk så reduceras metanutsläpp som annars hade inträffat. Beroende på vilket substrat som rötas och vad gasen används till kan utsläppen av metan från biogassystem vara betydande innan växthuspåverkan blir likvärdig med ett referenssystem med fossila bränslen.
Avfall Sverige införde år 2007 ett frivilligt åtagande (Avfall Sveriges rapport nr U2007:02) där anslutna anläggningar förbinder sig till att systematiskt arbeta med att kartlägga och minska sina utsläpp. I föreliggande rapport beskrivs det reviderade systemet, som fr.o.m. 2018 drivs i samarbete mellan Avfall Sverige och Svenskt Vatten. Denna rapport beskriver hur systemet är utformat för samrötningsanläggningar, avloppsreningsverk och uppgraderingsanläggningar. Vidare ges exempel på hur man kan åtgärda eventuella utsläpp. Deltagande anläggningar ska upprätta en skiss över anläggningen där olika möjliga utsläppskällor med systematiska utsläpp markeras. Metanutsläppen ska sedan mätas och beräknas i dessa punkter av en oberoende mätkonsult. Deltagande anläggningar ska även systematiskt arbeta med läcksökning.
