Undersökning av lokal påverkan på bottenfauna vid nio avloppsreningsverk längs Norrlandskusten.
Rapporten beskriver hur bottenfauna påverkas lokalt av utsläpp från nio olika avloppsreningsverk längs Norrlandskusten. Påverkan på bottenfaunan definieras som en förändring av indexet BQI. Studien beskriver hur BQI förändras med ökande avstånd från reningsverken, och vilka faktorer som är viktiga för att förklara påverkan på bottenfaunan. För fyra av de undersökta reningsverken ökade bottenfaunans status med ökande avstånd. För resterande fem reningsverk fanns ingen mätbar påverkan för kvalitetsfaktorn bottenfauna.
Varje verksamhetsutövare ska ha kunskap om sin lokala påverkan på omgivande ytvatten. Det är ett krav enligt miljöbalken sedan ramdirektivet för vatten har införlivats. Mjukbottenlevande djur är lämpliga organismer att studera eftersom de är stationära och oftast känsliga för belastning av organiskt material, metaller och miljögifter. Bottenfaunans tillstånd definieras av indexet BQI (Benthic Quality Index) som varierar mellan 0 (= döda bottnar) och cirka 15 (= hög status) i Bottenhavet. Värdet blir högt där faunan har många arter och individer, och där en stor andel av arterna är känsliga och därför typiska för opåverkade förhållanden. Värdet blir lågt på bottnar med färre arter och individer och där faunan mest består av tåliga arter.
Målet med studien var att identifiera, klargöra och kvantifiera den rumsliga omfattningen av påverkan på bottenfauna i vattenförekomster utanför avloppsreningsverk. Inom projektet undersöktes nio olika kustvattenförekomster i Västernorrland, från Örnsköldsvik i norr till Sundsvall i söder. Vid varje avloppsreningsverk togs prover i en gradient från nära utsläppspositionen och med gradvis ökande avstånd. Varje prov analyserades och indexberäknades till ett BQI-värde. Frågan var hur BQI förändras med ökande avstånd från ett utsläpp, vilka faktorer som inverkar på resultatet och vid vilket avstånd som ett påverkat område övergår till opåverkade förhållanden.
Resultaten visade att för fem av de nio områdena fanns det inga statistiskt säkerställda samband mellan avstånd och BQI, och BQI var på ungefär samma nivå nära utsläppen som på större avstånd. I fyra av områdena ökade BQI (= högre status) med ökande avstånd. I dessa områden krävdes det mellan 140 och 1 540 meter innan BQI motsvarade vattenförekomstens opåverkade tillstånd. Påverkan från utsläppen var i samtliga fall avgränsad till en del av vattenförekomsten. Effekten av utsläppen på BQI styrdes i huvudsak av förändringar i sedimenten (högre kväve- eller fosforhalter) och bottenfaunaarternas känslighetspoäng. Förändrade sediment innebär att vitmärla med högt känslighetsvärde minskar medan havsborstmask och Östersjömussla med lägre känslighetsvärden ökar.
Studien visade att sambandet mellan avstånd och BQI inte var mätbart vid fem av nio avloppsreningsverk. Avsaknaden av det sambandet kan troligen förklaras av kombinationen av utsläppens storlek, utsläppsområdenas strömningsriktning och vattenhastighet. En viktig slutsats är att för att kunna beskriva ett avloppsreningsverks påverkan på miljöstatus krävs det att provtagningen har genomförts i ett tillräckligt stort antal positioner med olika avstånd från utsläppet. Det gäller i synnerhet om utsläppet är av mindre storlek eller recipienten har goda omblandningsförhållanden.
