Hydraulisk analys av lokal dagvattenhantering

Underlag till reglering i ABVA. Många VA-huvudmän har en utmaning i att hantera dels ökade mängder dagvatten på grund av förtätning och förändrat klimat, dels ökade reningskrav på dagvatten. För att lösa detta krävs det troligen en gemensam insats från VA-huvudmän och fastighetsägare. Rapporten redovisar hur dagvattenflödena påverkas om det ställs nya krav på fastighetsägare. Den utgör underlag till en samhällsekonomisk analys av hur ansvaret bäst fördelas.

De flesta större städer förtätas med nya byggnader, och tidigare gröna ytor på kvartersmark omvandlas ofta till hårdgjorda genom till exempel stensättning. Samtidigt är det mycket hård konkurrens om utrymme på allmän platsmark för anläggningar, både över och under markytan. Allmän platsmark är till skillnad från kvartersmark avsedd för allmänna behov som gator och torg. Den utgör normalt en relativt begränsad del av ytan i en stad, 25−30 procent i till exempel Malmö och Göteborg. När hela stadens dagvatten ska tas omhand är det därför intressant att också undersöka om krav på fördröjning och rening lokalt på kvartersmark kan vara en del av lösningen, det vill säga innan dagvattnet når den gemensamma VA-anläggningen.

I vilken utsträckning är det rimligt och samhällsekonomiskt lönsamt att ställa krav på att fastighetsägare ska hantera dagvatten lokalt? Projektets övergripande mål var att bidra till svaret på den frågan. I dagsläget finns det dimensioneringskrav för nya dagvattensystem, men även många befintliga områden är berörda. Att införa en reglering i Allmänna bestämmelser för VA (ABVA) skulle ge möjlighet att ställa generella krav på åtgärder innanför förbindelsepunkten. Projektet har undersökt effekterna av reglering av dagvattenhantering lokalt på kvartersmark och allmän platsmark ur ett teoretiskt, modellbaserat perspektiv. Utvärderingen har gjorts för olika typer av krav och för både överbelastat ledningsnät (hydraulik) och reningspotential. Beräkningar har gjorts för den fiktiva staden Regnköping som förhoppningsvis är representativ för många tätorter runt om i landet.

Analysen visar att reglering av dagvatten lokalt ger märkbar effekt på dagvattensystemets kapacitet och funktion. Resultaten varierar dels beroende på om regleringen avser flöde, volym eller ansluten yta, dels på vilken kravnivå som sätts. Lämplig kravnivå för volym och flöde kan kopplas till systemets dimensionerande regn. En magasinsvolym bör vara minst hälften av det dimensionerande regnets volym, annars är magasinet fullt när regntoppen kommer. Nivån för en flödesbegränsning behöver relateras till det dimensionerande regnets medelintensitet samt genomsnittlig andel hårdgjord yta i området. Det konstateras också att om allmän platsmark bara utgör en begränsad del av ytan, som här 25 procent, är det inte tillräckligt att reglera endast dagvatten från allmän platsmark för att uppnå god effekt av lokal dagvattenhantering – även kvartersmark behöver inkluderas.

Sammanfattningsvis konstaterar författarna att det går att komma en bra bit på vägen i arbetet att motverka effekter av klimatförändringar och förtätning genom att låta fastighetsägare vara med och dela på ansvaret för dagvattenhanteringen. Vikten av att alla inblandade dagvattenaktörer samarbetar har poängterats i flera tidigare publikationer. Den här utredningen ger ett underlag för att bedöma mer konkret hur ansvaret bör fördelas för att få den mest samhällsekonomiska lösningen.

Övrig information

Ämnesområden:
Författare: , ,
Utgivare:
Artikelnummer: 2021-18
Utgivningsår: 2021

Scroll to Top