Projektet har tagit fram en handboksliknande rapport om markbaserade avloppsanläggningar för över 50 personekvivalenter (pe) av typen markbäddar och infiltrationsanläggningar. Rapporten presenterar ett förslag till utsläppskontroll och sammanfattar rekommendationer för projektering, dimensionering, skötsel och underhåll. Kommunala markbaserade avloppsanläggningar för över 50 pe kan vara en bra lösning för landsortsområden. De förekommer på flera platser i landet, men verkar vara något vanligare i södra och mellersta Norrland. Anläggningarna är tåliga mot tillfälliga störningar. De har låga krav på skötsel och tillsyn samt låga investeringskostnader. Reningen av organiskt material och smittämnen är hög och stabil. Det är bara fosforreduktionen som påverkas av bäddens ålder, och det märks oftast tydligt om anläggningarna inte fungerar genom att de till exempel dämmer avloppsvatten eller luktar illa.
Markbaserade anläggningar från 2 000 pe och uppåt har egentligen samma krav på sig som andra anläggningar enligt EU:s avloppsdirektiv, men i dag saknas det vägledning för utsläppskontroll av den här anläggningstypen. Praktiskt sett är det stor skillnad mellan möjligheterna till utsläppskontroll av å ena sidan täta markbäddar som har en utloppsledning, å andra sidan infiltrationsanläggningar och otäta markbäddar som helt eller delvis infiltrerar till grundvattnet. För infiltrerande anläggningar är det dels svårare att definiera var anläggningen slutar, dels svårare att ta ett representativt prov av renat avloppsvatten för att mäta föroreningshalten. I rapporten finns ett förslag till utsläppskontroll som innefattar krav på grundvattenmätning och beräkning av halter/reduktion med korrigering via bakgrundsparametrar/spårämnen (till exempel klorid) för infiltrerande anläggningar på över 200 pe. För infiltrerande anläggningar på 50–200 pe föreslås inga krav på individuell uppföljning men det rekommenderas ändå att anläggningarna utformas så att enkel utsläppsbedömning kan ske. Metodförslaget behöver utvecklas och utvärderas. Bland annat behöver man titta vidare på olika beräkningsmetoder för fördjupad bedömning för anläggningar över 200 pe, andra metoder för utsläppskontroll (till exempel mätning direkt i anläggningen) och vilket antal prov som ska rekommenderas.
Utsläppskontroll behövs för att kunna kontrollera de markbaserade anläggningarnas funktion. För att anläggningarna faktiskt ska fungera bra är projektering, dimensionering, tillsyn och skötsel av stor betydelse. Rapporten sammanställer kunskap kring dimensioneringsgrunder, krav på skötsel och underhåll, reningsresultat, markretention, ekonomiska förutsättningar och andra kritiska frågeställningar.
I projektgruppen deltog RISE, Vatten och Miljöresurs, BAGA Water Technology, Tranås Cementvarufabrik, FANN VA-Teknik, MittSverige Vatten & Avfall, Ånge kommun, Bollnäs kommun, Falu kommun, Avloppsguidens användarförenings styrelse, Sveriges Geologiska Undersökning, VA-Teknik & Vattenvård och Norges miljø- og biovitenskapelige universitet. Projektet har utförts genom litteraturstudier samt intervjuer med VA-organisationer, kommunala miljöförvaltningar, länsstyrelser, myndigheter och tillverkare.
