Rening av dagvatten i flytande våtmark − reningseffektivitet i olika miljöer.
Rening av dagvatten med flytande våtmarker kan bli en naturlig och ekonomisk lösning på ett stort miljöproblem. Projektet visar att det finns potential att rena förorenat vatten från tungmetaller och klorid med flytande våtmarker i svenskt klimat. Eftersom växternas reningsförmåga varierar i olika miljöer är det viktigt att välja rätt växtarter för den tilltänkta miljön och kanske blanda arter för att få stabil effekt.
Rening av dagvatten med flytande våtmarker kan bli en naturlig och ekonomisk lösning på ett stort miljöproblem. Projektet visar att det finns potential att rena förorenat vatten från tungmetaller och klorid med flytande våtmarker i svenskt klimat. Eftersom växternas reningsförmåga varierar i olika miljöer är det viktigt att välja rätt växtarter för den tilltänkta miljön och kanske blanda arter för att få stabil effekt.
Dagvatten innehåller föroreningar som tungmetaller och klorid från bland annat fordonstrafik, vägsalt, byggmaterial och industrier. Skyfall har blivit vanligare och rörsystemen räcker inte till för de stora vattenmängderna. Det har anlagts en del öppna dagvattenlösningar som dammar och våtmarker, men reningen från tungmetaller är dålig med dagens metoder och reningen av klorid från vägsalt är i det närmaste obefintlig. För att öka reningseffekten kan man använda flytande våtmarker som består av en flytenhet i vilken man planterat växter som växer med rötterna ner i vattnet. Rötterna ökar både den bakteriella aktiviteten och sedimenteringen av partiklar.
I en tidigare etapp av projektet identifierade forskarna arter som är bra på att rena vatten från klorid och tungmetaller i svenskt klimat: slokstarr (Carex pseudocyperus), jättestarr (Carex riparia) och rörflen (Phalaris arundinacea). I etapp 2 användes dessa arter för att undersöka hur reningsförmågan hos växterna påverkas 1) av temperatur och salthalt i vattnet, och 2) av att det redan finns ackumulerade tungmetaller i växten. Man ville också undersöka andra möjliga material för tillverkning av våtmarksflottar än spunnen PET-plast som används i dag och som gör att tillförseln av mikroplast till vattenmiljön kan öka. Ett pilottest visade att det går att bygga flytande, hållbara och miljövänliga våtmarksflottar av bambustammar eller plaströr.
Projektet visade att temperatur, salthalt och metallkoncentration i vattnet påverkar växternas förmåga att avlägsna metaller och klorid, men arterna skiljer sig åt. Växterna tog upp mest koppar från vattnet, följt av zink, bly och kadmium. Rörflen utmärkte sig genom hög tillväxt och högt upptag. Salt i vattnet minskade reningen av kadmium och bly, och låg temperatur gav mindre rening av samtliga undersökta tungmetaller än högre temperaturer.
Växterna tog upp föroreningarna kontinuerligt oavsett om de tidigare ackumulerat ämnet eller inte. Växternas upptag av tungmetaller ökade om den omgivande tungmetallhalten ökade. Om tungmetallhalten i det omgivande vattnet i stället sjönk släppte växterna ut en del av de tungmetaller som tagits upp. Växternas upptag av föroreningar ökar alltså med högre föroreningsbelastning. Flytande våtmarker skulle därför vara mest användbara i vatten med hög föroreningsbelastning, som dagvattendammar med vatten från tungt trafikerade vägar.
Eftersom växterna har olika reningsförmåga under olika förhållanden är det bra att använda en blandning av arter för att ge en stabil behandlingseffekt under varierande förhållanden. Fortsatta studier bör undersöka långtidseffektiviteten i fält hos de flytande våtmarkerna, skördemetodik samt växtarternas förmåga att rena andra typer av föroreningar.
Etapp 1 av projektet är avrapporterat i SVU-rapport 2019-24, Rening av dagvatten i flytande våtmark – val av växter.
