Produktbeskrivning
Går det att använda Livsmedelsverkets verktyg Risktermometern för att riskranka och prioritera vilka kemiska ämnen i dricksvatten som i första hand behöver åtgärdas, både uppströms vattentäkten och i vattenverken? Den nuvarande versionen av Risktermometern är utvecklad för andra livsmedel än vatten. Den behöver utvecklas vidare och bli mycket mer användarvänlig för att vattenproducenter ska kunna använda verktyget utan experthjälp.
Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel, och de flesta konsumenter dricker vatten varje dag hela livet och långa perioder från samma vattenverk. Därför är det mycket viktigt att det finns verktyg för att undersöka kemiska hälsorisker och kunna producera ett säkert dricksvatten. Forskare och experter från SLU, Livsmedelsverket, Norrvatten och Uppsala Vatten genomförde ett pilotprojekt för att ta reda på hur användbar den befintliga versionen av Risktermometern är. Man har testat den med hjälp av data från mätningar av substanser i utgående dricksvatten i tre av de större vattenverken i Sverige.
Risktermometern tar hänsyn dels till hur mycket av de studerade substanserna som konsumenterna utsätts för i förhållande till substansernas hälsobaserade referensvärden (HBRV), dels till hur allvarliga de toxiska effekterna är. En kvot beräknas mellan det allvarlighetsjusterade HBRV för enskilda substanser som detekterats i dricksvattnet och konsumenternas intag av substanserna från dricksvatten. Syftet med allvarlighetsjusteringen är att anpassa de olika substansernas HBRV till en jämförbar allvarlighetsnivå. Om två substanser har HBRV som ligger på samma intagsnivå så kommer den substans som har en allvarlig kritisk effekt att få ett lägre allvarlighetsjusterat HBRV än substansen som har en mild toxisk effekt.
Riskrankningen gäller utgående dricksvatten från vattenverken och inte för vatten i kran. Ute i ledningsnäten kan halterna av vissa substanser förändras. Rankningen i pilotförsöket gick att genomföra för 50 av de 192 analyserade substanserna. De så kallade mikroföroreningarna som detekterades, och som hade publicerade HBRV, rankades på riskklassnivåerna ”ingen eller låg risk”. Enda undantaget var summahalten av de perfluorerade alkylsubstanserna PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS (PFAS-4). PFAS-4, fluorid och uran rankades högst i ett vattenverk, och uran i ett annat verk. Alla var i riskklass 4 som enligt Risktermometerns riskklassificeringssystem indikerar måttlig eller betydande hälsorisk. Det betyder att åtgärder för att sänka halterna bör övervägas. Många av de analyserade substanserna kunde inte detekteras, vilket gjorde att de uteslöts ur riskrankningen. Det saknades också publicerade riskbedömningar, inklusive HBRV, för en stor andel av de detekterade substanserna.
Risktermometern kräver i sin nuvarande version att dricksvattenproducenterna får både toxikologisk experthjälp och praktisk hjälp med själva riskrankningsmodelleringen. Utveckling av en mer användarvänlig digital version av Risktermometern skulle vara möjlig i framtiden. Hantering av substanser som inte kan detekteras kan utvecklas så att de substanser som har publicerade HBRV också kan riskrankas. En databas som samlar riskbedömningar med HBRV av god vetenskaplig kvalitet vore önskvärt för att underlätta riskrankningen, en databas som uppdateras kontinuerligt och är anpassad för Risktermometern.
