Hållbar dagvattenhantering i form av fördröjning av regnvattenflöden – trög avvattning − blir allt vanligare samtidigt som det inte är helt klart vilken effekt som åtgärderna faktiskt ger. Studien har testat modelleringsverktyg för trög avvattning, simulerat effekter i ledningsnätsmodeller från Göteborg och Karlstad, samt dragit slutsatser om olika åtgärders effekter och vilka mått som bör användas. Urbanisering, förtätning, stadsutveckling och klimatförändringar ställer nya krav på hur svenska kommuner bör planera för hållbar dagvattenhantering. Fördelarna med att lokalt fördröja och rena dagvatten är många. Bland annat minskar översvämningsrisken och mängden föroreningar som når recipienterna. I kommuner med kombinerade ledningsnät minskar också belastningen på reningsverken samt risken för bräddningar och källaröversvämningar.
Begreppet trög avvattning används i rapporten för åtgärder som kan reducera flödet till dagvattenförande ledningsnät genom att minska volymerna och fördröja flödet. Det handlar om åtgärder som regntunnor/regnmagasin, gröna tak, utjämningsmagasin, regnbäddar, infiltrationsstråk, permeabla beläggningar och diken/svackdiken. Arbetet med rapporten har utförts av Mathias von Scherling, Gilbert Svensson och Helene Sörelius på forskningsinstitutet RISE. Syftet var att ta fram ett kunskapsunderlag som stöd för kommuner och konsulter när de ska välja åtgärder för trög avvattning. Rapporten beskriver olika åtgärders funktion och klargör vilka mekanismer som påverkar deras effekter. Den behandlar också fördröjningseffekten i avloppsledningsnätet i förhållande till åtgärdernas omfattning.
Arbetet har genomförts i två delar med hjälp av modellsimuleringar. I den första delen definierades och dimensionerades olika åtgärder för trög avvattning i modellverktyget, och prestandan för åtgärderna utvärderades. I den andra delen genomfördes fallstudier i ledningsnätsmodeller från Karlstad och Göteborg. Till slutsatserna hör att man får effekt efter hur åtgärderna är dimensionerade och i hur hög grad de har införts i ett område. Möjligheten till infiltration och vätning av olika växtsubstrat har stor ackumulerad effekt över året. Åtgärdernas effekt varierar mellan enskilda regntillfällen under året beroende på regn och avdunstning.
Det kan vara svårt för VA-huvudmannen att få igenom åtgärder för den areal hårdgjorda ytor som krävs eftersom en stor del av ytorna ligger på privat mark. Ett konventionellt utjämningsmagasin kan då vara mer effektivt för att enbart reducera flöden. Utifrån studien rekommenderas en övergripande strategi för arbetet med trög avvattning. I första hand bör man arbeta för att minska den areal som avvattnas till ledningsnätet, i andra hand verka för att öka andelen genomsläppliga ytor och i tredje hand genomföra konkreta åtgärder för trög avvattning i den mån det är möjligt och kostnadseffektivt. Slutligen återstår att avleda och vid behov utjämna de dagvattenflöden som ändå uppstår.
