Rapporten presenterar en kartläggning av potentiella tekniker för slamhygienisering baserat på en litteraturstudie. För tekniker med hög teknisk mognad och tillräckligt underlag för bedömning av hygieniseringseffekt har projektet utvärderat aspekter som är relevanta för svenska avloppsreningsverk. Valet av teknik är högst specifikt för varje reningsverk. Rapporten ger ett underlag som kan användas när det ska fattas beslut om hygieniseringsmetod.
Det finns ett antal metoder för slamhygienisering tillgängliga. En kunskapssammanställning har efterfrågats av kommuner som i dag står inför att införa ny eller förändra befintlig slamhygienisering. Hygienisering av avloppsslam är för närvarande inte ett lagkrav i Sverige, men är obligatoriskt före spridning av slam från avloppsreningsverk som är certifierade enligt kvalitetssystemet Revaq.
Den vanligaste metoden för hygienisering är långtidslagring som är utrymmeskrävande och därför har begränsad tillämpning. Långtidslagring medför också produktion och utsläpp av växthusgaser och lakvatten. Det här kan vara en anledning till att VA-huvudmän är intresserade av alternativa metoder för slamhygienisering. Men orsaken kan också vara att tillståndsmyndigheten kräver en utredning av möjligheter till slamhygienisering vid ombyggnad och ansökan om nytt tillstånd enligt miljöbalken.
Situationen är osäker när det gäller framtida krav kring hygienisering, men det kan antas att kraven på EU-nivå kan komma att harmoniseras med annan liknande EU-lagstiftning, exempelvis för animaliska bioprodukter, EU-gödselmedel och avloppsvatten som används för bevattning. Därför användes dessa krav som referenser i projektet tillsammans med krav i andra skandinaviska länder.
En bred litteraturstudie genomfördes för att kartlägga potentiella tekniker för slamhygienisering. Det gjordes en utvärdering för de tekniker där underlaget för bedömning av hygieniseringseffekt var tillräckligt, och där den tekniska mognadsgraden var tillräckligt hög för att anses relevant för de deltagande VA-organisationerna (Uppsala Vatten och Avfall, Gryaab, Roslagsvatten, Tekniska Verken i Linköping samt Stockholm Vatten och Avfall). De utvärderade teknikerna är kommersiellt tillgängliga och relevanta för svenska förhållanden. I flera fall baseras hygieniseringen på värmeinaktivering. De metoder som utvärderades var värmetorkning, pastörisering, pyrolys, hydrotermisk karbonisering, termisk hydrolys, termofil rötning, kompostering, alkalisk behandling, surgörning och kemisk oxidation samt ammoniakhygienisering. Tekniker för hygienisering som identifierats ha lägre teknisk mognadsgrad har inte utvärderats på grund av bristande underlag, men de beskrivs i korthet i rapporten.
Valet av lämplig hyieniseringsmetod beror på lokala förutsättningar och drivkrafter såsom integrering i befintlig process, påverkan på avloppsslammets karaktär, tillgänglig yta för anläggningen, tillgång till spillvärme från angränsande verksamheter, avsättningsmöjligheter för producerad biogas, närhet till bebyggelse som kan störas av lukt, möjlighet till avsättning av restprodukter, samt inte minst olika faktorer som gäller utsläpp av växthusgaser. Utsläpp av växthusgaser för de utvärderade teknikerna är en kunskapslucka som behöver studeras mer. Det behövs också ytterligare utredning av metodernas praktiska och tekniska aspekter för olika storlek på anläggningar.
