Kan aerobt granulärt slam bli attraktivt som ny reningsteknik för kommunalt avloppsvatten i Sverige? Klarar den stränga utsläppskrav, flödestoppar och låga temperaturer? Och hur står den sig jämfört med en konventionell aktivslamprocess när det gäller volymbehov, energianvändning och tillsynsbehov? Rapporten presenterar resultat från de första 3,5 årens drift av Nordens första anläggning med aerobt granulärt slam vid Österröds avloppsreningsverk i Strömstad.
När Österröds avloppsreningsverk byggdes ut för ökad kapacitet implementerades Nordens första anläggning med aerobt granulärt slam (AGS) för den biologiska behandlingen. AGS-anläggningen är dimensionerad för att ta hand om 60 procent av flödet medan resten behandlas i en process med aktivt slam. Uppstarten skedde i juni 2018 med två parallella AGS-reaktorer. AGS är mikrobiella aggregat som är större och kompaktare och sjunker snabbare än de flockar som finns i konventionellt aktivt slam. En av de två AGS-reaktorerna startades med granuler och en med flockulärt aktivt slam. I den reaktor som startades med flockulärt slam bildades granuler som ökade i andel och växte i storlek över tid. Det gick alltså att starta med ymp av aktivslamflockar, men det tog längre lägre tid än uppstart med granuler, och diverse tekniska problem förlängde uppstarten.
AGS-anläggningen uppnådde utlovad prestanda under ett års garantiperiod genom att de utgående koncentrationerna var lägre än 8 mg BOD7/l, 10 mg N/l och 1 mg P/l, som årsmedel och medel under perioden maj till augusti. Höga flöden, särskilt i kombination med låg temperatur, visade sig vara den begränsande faktorn för anläggningens prestanda. Det bör tas bättre hänsyn till detta vid framtida dimensionering. Resultaten från Österröd tyder på en skillnad mellan AGS och aktivt slam när det gäller hur väl inkommande partiklar kan utnyttjas för kväve- och fosforavskiljning. Organiskt material i avloppsvattnet behövs för biologisk kväve- och fosforavskiljning. Den lågt belastade försedimenteringen i Österröd avskilde alltför mycket suspenderat organiskt material för att närsaltavskiljningen skulle fungera väl i AGS-linjen. Det krävdes hydrolys av primärslam i försedimenteringen och förbiledning av försedimenteringen för att uppnå tillräckligt låga utgående N- och P-halter.
Volym- och ytbehovet per volym behandlat vatten beräknades vara 31 procent respektive 48 procent lägre för AGS-linjen än för aktivslamlinjen. Elanvändningen var 0,22 kWh/m3 för AGS-linjen och 0,26 kWh/m3 för aktivslamlinjen, alltså 15 procent lägre för AGS-linjen. Ingen av linjerna hade ännu energioptimerats och det fanns utrymme att minska elanvändningen i båda linjerna. Resultaten bekräftade att en AGS-process kan vara kompakt utan att elanvändningen ökar kraftigt. Men för att få en energieffektiv anläggning i sin helhet är det kritiskt att ställa rätt krav vid upphandling, särskilt för luftarsystem, blåsmaskiner och omrörning.
Behovet av tillsyn från driftpersonal var högre för AGS-linjen än för aktivslamlinjen, och högre än förväntat. Styrningen av AGS-processen är till större del baserad på givare som kräver en ansenlig arbetsinsats för att fungera tillförlitligt. Men skillnaden i tillsynsbehov har minskat och förväntas minska ytterligare med tiden. Projektgruppen kände att arbetet med idrifttagning och intrimning av AGS var väl omfattande och kan vara lämpligt för en något större VA-organisation än Strömstads kommun.
