Rapporten sammanställer kunskap och erfarenheter från genomförda och pågående VA-tunnelprojekt i Sverige och andra länder. Den går igenom projektprocess, tillstånd, tunneldrivningsmetoder, olika typer av hydrauliska tunnlar och förutsättningar, riskhantering, installationer, arbetsmiljö, drift och underhåll, samt livscykelkostnadsanalys för VA-tunnelprojekt.
Städerna växer och förtätas, och kraven är höga på vatten- och avloppshantering. Vattenvolymerna är stora, och det är ont om utrymme i gator och ytlig mark. Det här gör att tunnlar kan komma att bli ett alltmer attraktivt alternativ till konventionella ledningsnät. Dokumentationen kring de tunnlar som redan byggts har hittills varit spridd och knapphändig. För att råda bot på det har projektet samlat den erfarenhet och kunskap som finns kring VA-tunnlar i en rapport som har tagits fram genom samarbete mellan ett antal VA-bolag och konsulter, och med projektledning från Sweco.
I rapporten menas med VA-tunnel ett konstgjort underjordiskt distributionsled för spillvatten, dagvatten eller råvatten för dricksvattenproduktion, men inte VA-ledningar i marken. Huvudfunktionen för hydrauliska tunnlar är att transportera vatten mellan två punkter, men de kan också användas till utjämning, magasinering och avsättning. Vattenförande tunnlar kan vara antingen torra eller våta. I en torr tunnel leds vattnet genom inhängda rör.
Rapporten speglar olika aspekter som påverkar tunnelprojekt från utredning till drift, bland annat projektprocess, tillstånd, tunneldrivning, riskhantering och arbetsmiljö. Sex arbetsgrupper av erfarna ingenjörer och tekniker inom sex teknikområden har arbetat med att ta fram informationen via kontakt med tunnelägare och sakkunniga inom branschen samt via litteraturstudier. De sex teknikområdena har varit hydraulik och hydrologi, VVS och instrumentation, berg, geoteknik och geohydrologi, konstruktion och betong, drift och underhåll, samt juridik, ekonomi och tillstånd.
I ett avslutande kapitel ges förslag på områden där det behövs forskning och utveckling. Exempelvis saknas det i dag fungerande lösningar för kommunikation i tunnlar, och det behövs fördjupad forskning kring ventilationslösningar. Vi vet i dag inget om livslängden hos sprutbetong i VA-tunnlar, och det saknas riktlinjer och metoder för hur tillskottsvatten ska kontrolleras. Branschen efterfrågar en handbok för dimensionering av VA-tunnlar framtagen av Svenskt Vatten. Slutkapitlet tar också upp förslag på kompletteringar som skulle kunna ingå i en reviderad rapport så småningom. Projektets styrgrupp (Käppalaförbundet, Stockholm Vatten och Avfall, Gryaab och VA Syd) tar gärna emot synpunkter från läsarna. Rapporten riktar sig främst till beställarledet som stöd i projektplanering och upphandling av konsulter och entreprenörer, men den kan också vara av intresse för övriga som arbetar med VA-tunnlar.
