Hur ser VA-branschens erfarenheter av lättryckavloppsystem ut? I rapporten presenteras utmaningar och framgångsfaktorer kopplade till dessa LTA-system. Om systemen anläggs och används på rätt sätt kan de vara ett bra alternativ till konventionella självfallssystem, men frågor kring svavelväte och livscykelkostnader behöver redas ut för att säkerställa systemens långsiktiga hållbarhet.
Lättryckavloppssystem (LTA-system) används ofta som alternativ till självfallssystem i omvandlingsområden och där VA-huvudmännens verksamhetsområden utvidgas. Under de senaste 20 åren har användningen av LTA-system ökat kraftigt, och i dag är utbyggnadstakten mycket stor i vissa delar av landet. LTA-system är enklare att anlägga i områden med utmanande topografi och markförhållanden, och ledningsgravarna kan göras relativt grunda så att schaktningsbehovet blir mindre än för konventionella självfallsledningar.
Genom bättre förståelse för LTA-system finns det stora möjligheter för det svenska VA-kollektivet att minska sina investerings- och driftkostnader vid utvidgning av verksamhetsområden, sannolikt med hundratals miljoner kronor de närmaste 20 åren då branschen står inför stora investeringar. För att möjliggöra besparingarna behövs det en tydlig helhetsbild av LTA-system och av alla de erfarenheter och den kunskap som finns. Vilka är framgångsfaktorerna för att lyckas med LTA-system och vad bör man som va-huvudman akta sig för?
Många VA-huvudmän har lång erfarenhet av att förvalta LTA-system, medan andra upplever att de behöver mer och bättre underlag innan de kan känna sig trygga att anlägga och förvalta en ny typ av system. Projektet har sammanställt de erfarenheter som VA-huvudmän har av LTA-system. Man har gått igenom litteratur och juridisk praxis kring LTA-system i Sverige, samt genomfört en workshop, en enkät och intervjuer för att inhämta branschens erfarenheter av LTA i planerings-, bygg- och driftskedena. Vilka utmaningar ser branschen med systemen och var finns det kunskapsluckor? Under projektets genomförande visade det sig att VA-huvudmännen har mycket att lära av varandra.
Resultaten visar att det är viktigt med god planering och anpassning till lokala förhållanden för att lyckas med LTA. Svavelvätebildning är en stor och svårhanterlig fråga. Problemen uppkommer delvis på grund av att det är svårt att planera och dimensionera korrekt. Ansvarsfrågorna regleras visserligen i lagstiftning men upplevs ändå som svårnavigerade. Det beror på att vissa delar av LTA-systemet är brukarens ansvar och andra delar är VA-huvudmannens. Goda relationer mellan fastighetsägare och VA-huvudmän är en framgångsfaktor för att säkerställa god funktion hos systemen över tid eftersom LTA ställer högre krav på brukaren än självfallssystemen gör.
Frågor som behöver hanteras i fortsättningen är bland annat svavelvätebildning och systemens långsiktiga kostnader. Svavelväte är ett stort problem, och samma lösning för att minska svavelväte ger olika resultat på olika platser. Branschen behöver mer kunskap och riktlinjer för hur man bäst undviker och avhjälper problemen. De långsiktiga kostnaderna för LTA är oklara och svåra att uppskatta korrekt och planera för. De samlade livscykelkostnaderna för anläggning, drift och underhåll saknas, och underlag behöver sammanställas för att man ska kunna ta bättre beslut och skapa mer effektiva driftorganisationer.
