Hur kan arbetet med att inskränka ett verksamhetsområde för
allmän VA-försörjning genomföras? Kommuner har efterfrågat
en mer konkret vägledning än den arbetsprocess som presenterades
i SVU-rapport 2019-9. Projektet har följt arbetsprocessen
i kommunerna Pajala och Ljusdal, och det tidigare förslaget till
arbetsprocess har vidareutvecklats.
Många kommuner står inför att hantera kommunala VA-system i mindre samhällen
och bebyggelsegrupper med minskande befolkningsunderlag. Kostnaderna blir höga,
och överdimensionerade system kan få problem med bland annat långa uppehållstider
i dricksvattenledningar och igensättning i avloppsledningsnätet. Enligt § 9 i lagen
om allmänna vattentjänster (2006:412) finns möjligheten att inskränka en del av ett
verksamhetsområde när behovet uppenbarligen inte längre finns. Men detta får göras
bara om behovet av vatten och avlopp kan ordnas genom enskilda anläggningar som är
godtagbara med tanke på hälsa och miljö. VA-huvudmannen ska då teckna avtal med
fastighetsägaren om ersättningslösning, samt ersätta de kostnader som inskränkningen
medför.
Mycket tyder på att ett beslut om att utreda förutsättningarna för en inskränkning
som fattas i ett bredare sammanhang inte upplevs lika dramatiskt som ett beslut som
fattas för specifikt utpekade områden. Detta bedöms vara en nyckelfaktor för att komma
i gång. Rådet från författarna är därför att en kommunövergripande behovsbedömning
genomförs som en del i arbetet med kommunens vattentjänstplan. Om bedömningen visar
att frågan är intressant att utreda vidare så bör fortsatt utredning vara en tydlig aktivitet
i vattentjänstplanen och därmed ingå i beslutet när planen fastställs. På detta sätt kan
arbetsprocessens tre första steg genomföras: Initiativ och tidig bedömning, Översiktlig
utredning inför beslut, samt Politisk förankring.
Den efterföljande detaljerade utredningsfasen är arbetskrävande och det är viktigt
att man inte underskattar resursbehovet. Det ställs höga krav på god sakkunskap i
såväl utrednings- som dialogskedet. Eftersom ett inskränkningsbeslut förutsätter att
VA-huvudmannen kommit överens med fastighetsägare om lämpliga ersättningslösningar
blir dialog- och informationsarbetet av en helt annan natur än vid exempelvis inrättande av
verksamhetsområde då VA-huvudmannen själv fattar beslut om teknisk lösning. Särskilt
i kommuner med mindre organisationer bör det göras en riskanalys och en plan avseende
hur man resursmässigt säkerställer projektets framdrift.
För att få till stånd en god dialog är det viktigt att tydligt förmedla budskapet att
fastighetsägaren inte kommer att drabbas ekonomiskt, och här är en konsekvensanalys
viktig. En tidig redovisning av en tänkbar ersättningsanläggning underlättar dialogen.
Begreppet inskränkning ger negativa associationer, och båda kommunerna i studien har
föredragit att i den externa kommunikationen använda formuleringen ”ersättning för
allmän VA-försörjning” eller liknande. Digitala möten och digitala informationskanaler
är bra och viktiga verktyg, men kan inte fullt ersätta fysiska möten.
Utöver en mer utförlig beskrivning av de olika stegen i processen presenteras i rapporten
också förslag på vilken information en utredning kring inskränkning bör redovisa, vad en
kostnadsanalys kan innehålla, exempel på hur val av ersättningsanläggningar kan göras,
och hur en medborgardialog kan genomföras. Rapporten visar också exempel på hur avtal
med fastighetsägare kan utformas.
Rapportnummer 2025-2 Projektnummer 19-116
