Läkemedelsrester i slamgödslad åkermark – förekomst och risker

Rapporten sammanfattar resultaten från ett projekt med tre delstudier som undersökte 1) om spridning av kommunalt avloppsslam orsakar förhöjda halter av läkemedelsrester i odlingsjordar samt hur höga miljöriskerna är, 2) om det sker någon nedbrytning av läkemedelsrester i jorden, samt 3) om slamgödslad åkermark läcker läkemedelsrester vid regn och därmed innebär en miljörisk för omgivande vatten.

Studien genomfördes på, och med jord från, försöksfälten i Lanna (Lidköping), Igelösa (Lund) och Ultuna (Uppsala) där avloppsslam spridits under lång tid (23, 40 respektive 65 år). Analyser gjordes på slam, jordprover samt lakvatten. Analyser gjordes först för ett brett spektrum av läkemedel som används i Sverige (148 substanser) och därefter för läkemedelsrester som oftast påvisas i avloppsvatten och slam i Sverige (upp till 34 substanser). Jord och slam analyserades även för metaller med ambitionen att hitta en korrelation mellan metaller och läkemedelsrester. Ingen korrelation kunde dock upprättas på grund av låga detektionsnivåer gällande läkemedelsrester.

Delstudie 1:

Resultaten visar att majoriteten av läkemedelsrester i jordarna var under detektionsnivå. Detta trots att försöksfälten fått slamgivor upp till fem gånger högre än medelgivor för svenska förhållanden. Spårkoncentrationer om 1–48 ng/g TS för citalopram, oxazepam, propanolol, sertralin och venlafaxin uppmättes några år efter senaste slamspridningen. Triklokarban var den substans som återfanns i högst koncentration (160 ng/g TS). För majoriteten av ämnen går det inte att påvisa ackumulering, men det går heller inte att utesluta den. För samma fem ämnen som nämns ovan (citalopram, sertralin, oxazepam, propanolol och venlafaxin) sker det sannolikt en ackumulering enligt den här studiens teoretiska ansats. För att kunna utesluta eller bekräfta ackumulering behövs känsligare analyser som kan mäta de koncentrationer som förväntas finnas i jorden. På Igelösafältet, för de delar som slamgödslats med i snitt 1 ton TS/ha och år sedan 1981, kunde inga läkemedelsrester detekteras. Dock hittades triklokarban som är ett antibakteriellt ämne som tidigare användes i hygienprodukter som tvål och duschkräm. Eftersom inga läkemedelsrester med terapeutiska mål detekterades i jorden från den här delen av Igelösafältet så gick det inte att bekräfta någon ackumulering av läkemedelsrester på detta fält.

Delstudie 2:

Det var svårt att dra slutsatser kring nedbrytning av läkemedelsrester i jord då inblandningen av slam i jorden ledde till så stor utspädning att samtliga läkemedelsrester hamnade under detektionsgränsen, med undantag för sertralin och citalopram. Citalopram detekterades i jorden både före och efter sl­amspridning, vilket kan tyda på ackumulering och gör slutsatser kring nedbrytning svåra. En teoretisk beräkning med första ordningens nedbrytningskinetik tyder på att ciprofloxacin, ketoconazol och sertralin bryts ned i jorden efter inblandning.

Delstudie 3:

Vid bevattning av slamgödslade sand- och lerlysimetrar (jordkolonner) detekterades följande substanser i lakvattnet: karbamazepin, citalopram, diklofenak, ibuprofen, metoprolol och paracetamol. En kort tidsperiod mellan slamtillförsel och regn (1–3 dagar) orsakade betydande urlakning av läkemedelsrester från både sand- och lerlysimetrar, medan längre tidsintervall mellan slamgödsling och regn (1 månad) inte ledde till mätbar urlakning, med undantag för paracetamol. Rörligheten av paracetamol och diklofenak var högre i sand än i lera, vilket skulle kunna bero på högre adsorption och nedbrytning i leran än i sanden. Ingen korrelation mellan gödslingsmängd och läkemedelsrester sågs. Både diklofenak och paracetamol återfanns i relativt höga koncentrationer (14–370 ng/l respektive 7–370 ng/l) i lakvattnet, vilket därför skulle kunna utgöra en miljörisk för närliggande yt- och grundvatten.