PFAS-handboken

Denna handbok är framtagen för att ge stöd i arbetet med att förstå, identifiera och hantera PFAS-föroreningar i dricksvatten, spillvatten och avloppsprocessvatten. Den riktar sig främst till VA-organisationer som behöver vägledning i praktiska frågor kring PFAS som rör aktuella lagar, tillsyn, källor och analys av PFAS, PFAS-åtgärder och reningstekniker, och stöd för att kunna prioritera nödvändigt uppströmsarbete.

PFAS-handboken speglar allt striktare EU‑regler och svenska regler, inklusive de nya gränsvärdena för dricksvatten som började gälla i januari 2026. Handboken förklarar vad PFAS är, varför de innebär miljö- och hälsorisker, och hur de sprids från källor som brandövningsplatser, flygplatser, industrier, avloppsutsläpp, deponier och atmosfärisk deposition. Den beskriver även det regulatoriska ramverket, som omfattar både EU‑regelverk och strängare svenska gränsvärden (PFAS 4: 4,0 ng/l, PFAS 21: 100 ng/l).

Ett större avsnitt behandlar provtagning och analys, med fokus på kontaminationsfri provtagning, ackrediterade laboratorier och kompletterande metoder för att upptäcka föregångsämnen till PFAS (prekursorer) och okända PFAS‑föreningar.

Handboken betonar starkt vikten av uppströmsarbete − att förhindra PFAS‑utsläpp innan de når vattensystemen. Detta inkluderar källkartläggning, samarbete mellan vattenverk, kommuner och industrier, samt användning av modellering, massbalanser och PFAS‑fingeravtryck.

Handboken går även igenom behandlingstekniker för rening av PFAS med granulerat aktivt kol, jonbyte, membranteknik (nanofilter/omvänd osmos), skumfraktionering och framväxande destruktionstekniker. Varje metod har styrkor, begränsningar och restströmmar som kräver hållbar hantering. Kostnadsberäkningar och beslutsstöd lyfts fram, inklusive multikriterieanalys (t.ex. WISER) och exempel på hur behandlingskostnader kan beräknas per kubikmeter och per kilogram avskilda PFAS.

Flera svenska fallstudier illustrerar verkliga PFAS‑utmaningar och lösningar: Uppsala kommun, Arlanda flygplats, beslut kring deponilakvatten och Mälarenergi. De pekar alla på behovet av sektorsövergripande samarbete, högkvalitativa data samt både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. PFAS‑hantering kräver ett holistiskt angreppssätt: starkare reglering, förbättrad övervakning, effektiva uppströmsinsatser, hållbar rening, tydligt ekonomiskt ansvar och aktiv kommunikation med allmänheten.

De två mest akuta frågorna är: a) behovet av att stoppa den nu ständigt pågående fortsatta spridningen av PFAS i miljön, och b) att nå en rättvis fördelning av kostnaderna för sanering. Båda försvåras av ett återkommande bristande ansvarstagande hos stora punktkällförorenare, osystematisk tillämpning av principen om att förorenaren betalar, samt långsamma beslutsprocesser kopplade till lagstiftning och tillgång till snabb offentlig finansiering för omedelbara saneringsåtgärder.

Rapportnummer  2026-7 Projektnummer  24-114