Potential efter rening med en membranbioreaktor följt av granulerat aktivt kol.
Det renade avloppsvattnet från en anläggning med en membranbioreaktor och granulerat aktivt kol nådde kraven för färdigt dricksvatten för metaller, men inte för bakterier. Vattnet bedömdes ha tillräcklig kvalitet för bevattning och som råvatten för dricksvattenberedning. Koncentrationerna av mikroföroreningar var i samma storleksordning som i svenska dricksvattentäkter, och därmed i nivå med vad vi accepterar i råvatten till dricksvattenberedning.
Under de senaste åren har rening för att avskilja läkemedelsrester och andra organiska mikroföroreningar byggts ut på ett antal avloppsreningsverk, bland annat i Kivik på Österlen. I kombination med en ansträngd vattensituation under sommarhalvåret har detta lett till ett intresse för att återanvända det renade vattnet. Processen på Kiviks reningsverk består av en förbehandling med rensgaller, fettavskiljning och sandfång, följt av kemisk fällning och skivfilter. Därefter följer en membranbioreaktor (MBR) med två parallella ultrafilter, följt av två parallella filter med granulerat aktivt kol (GAK). För att bedöma potentialen att använda det renade avloppsvattnet som råvatten vid dricksvattenproduktion och för bevattning analyserades ett antal mikrobiologiska och kemiska parametrar. Bland de mikrobiologiska parametrarna ingick E. coli, koliforma bakterier samt det totala antalet bakterier. Även DNA-sekvensering utfördes för en djupare förståelse för processens påverkan på bakteriesammansättningen. De kemiska parametrar som analyserades inkluderade bland annat metaller och organiska mikroföroreningar såsom läkemedelsrester.
Avskiljningen av E. coli och koliforma bakterier var hög genom reningsprocessen, med högst avskiljning i MBR-steget. Baserat på de utgående koncentrationerna av E. coli kan vattnet användas för bevattning av grödor där de ätliga delarna inte kommer i kontakt med vattnet, samt grödor som bearbetas innan konsumtion och andra grödor än livsmedelsgrödor. För att nå dricksvattenkvalitet krävs däremot fler mikrobiologiska barriärer inklusive desinfektion, vilket kan åstadkommas exempelvis genom att vattnet används som råvatten till ett vattenverk. Koncentrationen av E. coli och koliforma bakterier minskade över GAK-filtren. Däremot utvecklades en ny bakteriepopulation på GAK-filtren. Baserat på de analyser som gjorts är det inte möjligt att bedöma om denna bakteriepopulation utgör någon ökad risk.
Metallkoncentrationerna var generellt låga, och klarade kraven för dricksvattenkvalitet. För många organiska mikroföroreningar saknas det gränsvärden för dricksvatten och bevattning. Därför gjordes en jämförelse med koncentrationer som mätts upp i dricksvattentäkterna Vänern, Vättern, Mälaren och Göta älv, som också är recipienter för renat avloppsvatten. Koncentrationerna av organiska mikroföroreningar i det renade avloppsvattnet var ungefär i nivå med dem som uppmätts i dessa vattendrag, och som accepteras i råvatten som vi använder till dricksvattenproduktion.
Resultaten visar att det renade avloppsvattnet ur många aspekter är nära eller når dricksvattenkvalitet. Gränsvärden saknas dock för organiska mikroföroreningar. För att vi ska kunna dra nytta av dessa reningsverk även ur vattenförsörjningssynpunkt krävs det att lagstiftning kommer på plats. Det är en förutsättning för att VA-huvudmän och användare ska kunna känna sig trygga med att återanvända det renade vattnet.
