Vilken kapacitet har kommunerna i dag för att klara av en långsiktigt hållbar vattenförsörjning − och vad vore önskvärt? Vilken typ av interaktion med andra kommuner behövs med tanke på de kapaciteteter som krävs? Rapporten delar in kapaciteterna i politiska, institutionella, kompetensmässiga, finansiella och samhälleliga. Interaktionsformerna som studeras är samarbete, samordning och samverkan. Studien är en del av projektet Stärkt vattenförsörjning för Göteborgsregionen (SVAR).
Studien ska bidra med underlag för att konkretisera modeller för samverkan till stöd för att skapa kapaciteter för hållbar vattenförsörjning. I rapporten presenteras ramverk för kapaciteter och interaktionsformer samt en samordningsmodell för regional vattenförsörjning. SVU har även finansierat en annan delstudie inom SVAR-projektet. Den studien handlar om en metod för leveranssäkerhetsanalys för dricksvattensystem och redovisas i en separat SVU-rapport.
Bakgrunden till SVAR-projektet är utmaningar gällande vattenförsörjning som kommuner i Sverige står inför. Utmaningarna är bland annat kopplade till underhållsskuld och klimatförändringar, men också till ökade krav på kvalitet i de tjänster som kommunerna ansvarar för. Tidigare studier har visat att framför allt mindre kommuner har haft svårt att skaffa sig de resurser som krävs för att möta sådana utmaningar. Ett sätt för kommunerna att skapa kapacitet för att upprätthålla hållbar vattenförsörjning är att samverka med andra kommuner.
Studien har utförts av forskare vid Linköpings universitet. De har bland annat studerat kommunala dokument i form av årsredovisningar och budgetar, och de har intervjuat representanter för Göteborgsregionens medlemskommuner. Projektet har ambitionen att bidra med kunskaper som är av relevans för kommunernas hantering av vattenförsörjning i hela Sverige. Studien bygger på tidigare forskning om organisering och styrning av kommuner och deras VA-verksamhet.
Studiens resultat är sorterade utifrån två ramverk, det ena över kommunernas kapacitet att organisera för vattenförsörjning, det andra över interaktionsformer mellan kommuner. Bilden blir att den politiska kapaciteten har stärkts under senare år eftersom intresset har ökat från förtroendevalda för VA som verksamhet och ekonomi. Institutionell kapacitet handlar till stor del om att säkerställa ett kontinuerligt arbete som inte förlitar sig alltför mycket på enskilda individer, och där kommunikation är nödvändig. Kompetens är en viktig fråga som behöver stärkas i många kommuner, och där interaktion mellan kommunerna i regionen kan bidra. Finansiell kapacitet handlar om investeringar och underhållsskuld, men även om olika geografiska förutsättningar. Samhällelig kapacitet innebär att kommunerna är måna om att ha bra dialog med medborgare och företag.
Studiens ramverk för interaktionsformer omfattar samarbete, samordning och samverkan. I samarbete utbyter organisationerna information för att nå sina individuella mål. Samordning mellan organisationer handlar om att strukturera och organisera, och kräver mål som överensstämmer med varandra. För samverkan krävs det gemensamma ansträngningar mot gemensamma mål, och det är vanligt att parterna upprättar kontrakt och formella överenskommelser.
Rapporten presenterar också en summerande modell där de två ramverken integreras i en samordningsmodell för regional vattenförsörjning.
