Många va-organisationer planerar att återvinna renat avloppsvatten och dagvatten som tekniskt vatten, men tekniskt vatten är inte tydligt definierat i lagar och regelverk. Rapporten besvarar de vanligaste juridiska frågorna och ger ett förslag på definition av tekniskt vatten. Den beskriver också de lagar och regler som huvudsakligen styr arbetet med att återvinna avloppsvatten för bevattning eller andra ändamål.
Tekniskt vatten definieras olika enligt olika lagar. Projektet använder tekniskt vatten som ett samlingsbegrepp för vatten som erbjuds till kunden eller används inom den egna va-verksamheten men som inte uppfyller dricksvattenkvalitet. Eftersom tekniskt vatten är ett brett begrepp är det viktigt att alltid vara tydlig med vilket ursprung vattnet har och vilken typ av användning det gäller.
Projektet har fokuserat på tekniskt vatten som återvunnits från avloppsvatten, det vill säga spill- och dagvatten. Den typen av tekniskt vatten har varit i fokus för den juridiska analys som projektet har gjort. Utöver den juridiska analysen innehåller rapporten också en beskrivning av några svenska projekt som pågår: dagvatten till växtbäddar, renat avloppsvatten till parkbevattning, regnvatten för spolning av toaletter samt dagvatten till en vattenkiosk.
Återvinning av avloppsvatten passar inte in i det regelverk som finns, och många av de projekt som startats har stött på hinder hos miljömyndigheterna. Ett antal va-organisationer fick identifiera viktiga frågeställningar som projektets juridiska experter sedan fick svara på. Bland hinder som va-organisationerna lyfte fram fanns att det saknas kvalitetskrav för tekniskt vatten och att ansvarsfrågan är oklar. Det kan också finnas risker kopplade till produktansvar.
Projektets jurister har uttalat att tjänsten ”tekniskt vatten” inte omfattas av lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och inte är något som va-huvudmannen har skyldighet att tillhandahålla. Enligt LAV ska det vatten som levereras i princip vara dricksvatten. Tekniskt vatten skulle kunna bli en vattentjänst enligt LAV om definitionen ”vatten lämpligt för normal hushållsanvändning” ändras. En annan slutsats från juristerna var att det inte finns något direkt i lagstiftningen som hindrar den här typen av verksamhet, men den kräver att man tänker särskilt på frågor som gäller ansvar och ekonomi. Det är inte självklart att det är va-huvudmannen som ska producera och erbjuda tekniskt vatten. Va-huvudmän kan välja att tillhandahålla ett tekniskt vatten utanför LAV, men då måste man iaktta bland annat principerna om självkostnad, likställighet och kommunal näringsverksamhet.
Många genomför och planerar för återvinning av avloppsvatten och även annat vatten. Flera av de projekt som startats har utvecklats utan myndighetsprövning. Dialog har skett med myndigheter men de har genomförts under den ”juridiska radarn”. Innan nya projekt med återvunnet vatten startas är det viktigt att det först genomförs en juridisk och ekonomisk analys. De juridiska frågor som lyfts i projektet behöver förtydligas. Det kan inte va-huvudmän driva själva utan det bör ske i samverkan med nationella myndigheter som ansvarar för frågor om återvunnet vatten från avlopp och andra källor, som till exempel Naturvårdsverket, Havs- och Vattenmyndigheten, Boverket och Livsmedelsverket.
Se även:
Tekniskt vatten – Översiktlig juridisk analys av regelverket (Lindahl, 2022)
