Kartläggning av PFAS-analysmetoder i Sverige

– från riktade summaparametrar till PFAS-total

PFAS (per- och polyfluoroalkylsubstanser) utgör en mycket stor och heterogen grupp persistenta ämnen som används brett i industriella processer och konsumentprodukter. Inom vattenförvaltning och VA-verksamhet har PFAS utvecklats till ett centralt tillsyns- och riskhanteringsproblem. Den rutinmässiga övervakningen i Sverige och övriga EU baseras i dag huvudsakligen på riktade analyser av ett begränsat antal PFAS, styrda av gällande regelverk och standardiserade metoder. Samtidigt visar ett växande antal studier att dessa analyser ofta underskattar den faktiska PFAS-bördan, eftersom prekursorer, ultrakortkedjiga ämnen och okända fluororganiska föreningar inte inkluderas.

Syftet med denna studie är att kartlägga nuläget för PFAS-analyser i svenska VA-verksamheter, bedöma i vilken utsträckning rutinmässiga riktade analyser kompletteras med bredare PFAS-total- eller proxy-total-metoder samt identifiera de huvudsakliga hinder som begränsar en mer heltäckande analysstrategi. Studien analyserar vidare vilka konsekvenser en systematisk underskattning av PFAS-belastningen kan få för riskbedömning, tillsyn och åtgärdsarbete.
Kartläggningen baseras på en nationell enkätundersökning genomförd via Svenskt Vattens statistiksystem VASS, kompletterad med en litteratur- och regelverksgenomgång. Resultaten visar att svenska VA-organisationer i mycket hög grad analyserar de summaparametrar som följer av nationell lagstiftning, främst PFAS 4 och PFAS 21. Däremot används kompletterande analysmetoder såsom total oxiderbara prekursorer (TOP-analys), extraherbart organiskt fluor (EOF) och högupplösande masspektrometri (HRMS) endast i mycket begränsad omfattning och främst inom forskningsprojekt. Endast ett fåtal aktörer uppger att de tillämpar någon form av PFAS-total-analys.

Den vanligaste angivna orsaken till att kompletterande PFAS-analyser inte används är avsaknaden av regulatoriska krav, vilket angavs av 65% av respondenterna. Därutöver angav en betydande andel respondenter hinder relaterade till begränsad kunskap, osäkerhet och svårigheter att tolka resultaten, vilket sammantaget omfattade omkring 40% av svaren. Ekonomiska (16%) och tekniska (11%) hinder förekommer, men framstår som sekundära i förhållande till styrnings- och regelverksrelaterade faktorer. Resultaten ligger i linje med EU-kommissionens tekniska riktlinjer, som konstaterar att befintliga PFAS-total-metoder ännu är ofullständigt harmoniserade men samtidigt kan ge värdefulla närmevärden för den samlade PFAS-belastningen, och därför i nuläget tillämpas på frivillig grund snarare än som bindande krav.
Sammantaget visar studien att dagens PFAS-övervakning med stor sannolikhet underskattar den totala förekomsten av PFAS i vattenrelaterade matriser, särskilt avseende prekursorer och ultrakortkedjiga ämnen såsom TFA. Denna underskattning riskerar att påverka både exponerings- och riskbedömningar samt prioriteringen av tillsyn och åtgärder. Rapporten drar slutsatsen att en mer heltäckande PFAS-analysstrategi i första hand kräver tydligare regulatoriska incitament och metodvägledning, snarare än enbart ytterligare teknisk metodutveckling