Rapporten ger tekniska förslag på metodik för utsläppsmätning
från markbaserade avloppsanläggningar för över 50 pe. Otäta
markbäddar och infiltrationsanläggningar saknar avgränsat
utlopp vilket medför tekniska svårigheter att mäta utsläpp. För
dessa anläggningar ges förslag på mätning i grundvattnet eller i
den omättade zonen ovanför grundvattenytan. Förslagen kan
användas som underlag för VA-organisationer, leverantörer och
myndigheter på olika nivå.
Markbaserade anläggningar kan vara bra avloppslösningar i glesbygd. De kan ge hög och
stabil rening av organiskt material och smittämnen till relativt låg kostnad och är också
relativt robusta mot variationer i belastning. Det saknas i dag vägledning för utsläppskontroll
av markbaserade anläggningar. På grund av revideringen av EU:s avloppsdirektiv
är det viktigt att ta fram underlag som visar att markbaserade anläggningar kan ge goda
resultat och att det går att kontrollera dem.
Projektet har fokuserat på att ta fram tekniska förslag på metodik för mätning av utsläpp
och reningseffektivitet från tre typer av markbaserade avloppsanläggningar över 50 pe: täta
och otäta markbäddar samt infiltrationsanläggningar. Utsläppskontroll innefattar krav på
bland annat mätningsmetodik och provtagningsfrekvens.
Projektet ger inte förslag på hur
utsläppskontroll ska utföras eftersom detta ska beslutas av myndigheter.
I markbäddar renas vattnet genom att det filtreras vertikalt genom filtermaterial, samlas
upp via uppsamlingsrör och förs vidare till en ytvattenrecipient. Täta markbäddar har inget
utsläpp till grundvattnet. I otäta markbäddar når en del av avloppsvattnet grundvattnet.
Infiltrationsanläggningar är byggda för att infiltrera allt avloppsvatten till grundvattnet.
För infiltrationsanläggningar uppstår tekniska svårigheter eftersom det inte finns
någon definierad utloppspunkt. Projektet föreslår att utsläppsmätning från infiltrationsanläggningar
sker antingen direkt nedströms infiltrationsanläggningen i den grundvattenupphöjning
som bildas över den ursprungliga grundvattenytan under anläggningen,
eller i markmaterialet över grundvattenytan på lämpligt djup under spridningsledningen.
Metoderna behöver utvärderas i fält i Sverige.
För den täta markbädden är det oftast lika enkelt att definiera provtagningspunkten
som för reningsverk. Dock uppstår andra svårigheter för markbäddar som oftast inte har
samma förutsättningar för flödesmätning, el och uppvärmt utrymme som reningsverket.
Detta ger generellt sämre möjligheter till automatisk, flödesproportionell provtagning
för markbädden. För otäta markbäddar är det möjligt att utloppsledningen inte alltid har
tillräckligt med vatten för provtagning. Grundvattenmätning från otäta markbäddar bör
kunna göras på samma sätt som för infiltrationsanläggningar.
Projektet drar slutsatsen att stickprov som tas på utgående vatten efter exempelvis en
markbädd bör vara ett representativt alternativ till samlingsprov, förutsatt att uppehållstiden
är över ett dygn. Rapporten ger förslag på ämnen som kan mätas för att få en bättre
bild av den markbaserade anläggningens funktion och omgivningspåverkan.
Projektet har utförts av RISE och haft en styrgrupp med representanter från Svenskt
Vatten, Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten. Arbetet har utförts genom
litteraturstudier, seminarier, studiebesök samt intervjuer med byggentreprenörer, länsstyrelser,
miljökontor, tillverkare/leverantörer och kommunala VA-organisationer.
Rapportnummer 2025-1 Projektnummer 20-123
